Det går undan!

Jag kan verkligen inte förstå att den här graviditeten har gått så fort! Inte för att den är slut än på ett litet tag, men tiden hittills har bara sprungit iväg. Det var i så fall de första veckorna, fram till vecka 12 ungefär, som gick segt, men sen vet jag inte vad som hände. Och det har bara gått fortare och fortare för varje barn, och det beror väl mest troligt på att man har så mycket runt omkring. Dels med Liam och Tyra, men också skolan och allt som ingår i vardagen. Och att tiden går fort kan man ju se på olika sett, både som positivt och negativt. Fast jag ser det nog just nu som mer positivt :-)

Så vecka 23 går jag in i om nån dag här nu.. Jag är alltså redan i sjätte månaden! Helt otroligt!
Och som jag skrev på fb tidigare idag, så kunde Stefan för första gången idag känna sparkar från Bambam, helt underbart!! Nu har jag ju känt av buffar och sparkar ett tag och väntade själv på att få känna det mot min hand.. Det är stort! Lika stort, häftigt och underbart för varje barn!
Så trots att vi redan varit på ett flertal ultraljud och fått se miraklet så var det här ännu en grej som fick Stefan att känna att det är på riktigt, att det känns mer verkligt, vilket gör mig jätteglad också så klart. Så snart ska nog Liam och Tyra kunna få känna sparkar från sitt syskon också :-)