Usch ja! Det mesta känns blaha just nu.
Och det är väl ingen idé att jag drar hela historien igen här nu i bloggen, för de flesta som läser har väl säkert hängt med i vad som hänt på Facebook.
När jag vaknade i morse kände jag på en gång att det fortfarande var så pass illa med yrseln att det inte var någon idé att kliva upp och försöka bege sig till skolan. Plus att jag ganska snart där på morgonen var tvungen att kräkas igen. Mindre trevlig detalj kanske, men så var det. Så det blev till att vara sängliggandes i ganska många timmar där i förmiddags innan jag kände att jag kanske kunde kliva upp och försöka vara uppe en liten stund i alla fall, med tanke på att läkaren rekommenderat det, att försöka hålla igång så gott det går. En liten stund klarade jag. Satt vid datorn och tittade på gårdagens avsnitt av Familjen Annorlunda som jag missade när jag var inne på akuten igår kväll. Bara det var väldigt ansträngande, så efter det kallade sängen igen. Nu har jag däremot varit uppe i närmare två timmar och det känns faktiskt en aning bättre. Men jag tänker inte "överanstränga" mig och göra för mycket, utan det viktigaste just nu är att försöka vara uppe och röra lite på sig och se till att få behålla det lilla jag fått i mig idag, som till störtsa del bestått av nyponsoppa.
Ingen kallelse från öronmottagningen har än dimpt ner i brevlådan, så jag hoppas verkligen att den kommer imorgon. Vill bara få det besöket överstökat och förhoppningsvis må bra igen!
Något annat som gör att allt bara blir ännu mer blaha är ju stressen som infinner sig över allt jäkla skolarbete. Jag som skrev här i slutet av förra veckan att det skulle bli en väldigt hektiskt vecka i skolan från och med nu, och så blir det så här. Verkligen inte passande att bli dålig just nu! Som tur är har jag min grupp och kan få ta del av deras anteckningar från föreläsningarna, men det är ju ändå långt ifrån samma sak som att själv sitta med där. Och dessutom när det är mer intressanta saker, som idag, då vi bland annat skulle på studiebesök, då suger allt ännu mer.
Och även om jag känner mig en aning bättre just nu, så vet jag inte hur det känns senare idag och imorgon. Tar jag mig till skolan måste jag ändå orka med det som ska göras där. Det absolut viktigaste för mig just nu är att se till att jag mår bättre och får behålla maten för bebis skull. Jag har ändå ett litet liv i magen som jag måste och vill tänka på, för jämfört med det är inte skolan så viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar