Det känns mer och mer som att det är sjuksköterskor som vi pluggar till och inte undersköterskor. Visst, nu får jag det att låta som att jag vet precis hur det är att plugga till ssk, men det vet jag inte. Har inte den blekaste om vad som krävs och hur djupt ingående man ska kunna saker och ting vid ssk-utbildningen. Det enda jag vet är att tempot på vår utbildning bara ökar och man har så sjukt lite tid på sig att plugga på MASSOR inför seminarier och prov. Det blir FÖR mycket! Och när man då pratar med läraren för att få ännu lite mer hum om vad som ska fokuseras på, och man då inser att det är mycket mer än man trodde. Och så mycket mer ingående än man fått till sig från början.
Självklart är det mycket som man som undersköterska ska känna till, även om vi själva inte får ta vissa beslut och behöver deligering för att få göra en hel del. Men en viss gräns borde det ändå finnas. Dessutom är jag inte ensam om att ha reagerat på det.
Jag menar.. Läraren har plockat fram och använt sig av en bok för just sjuksköterskor också.
Jag blir irriterad och stressad över allt skolarbete. Så pass att jag till och från istället tappar fokus och motivationen totalt. Men jag ska fixa det här, för det vill jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar