Att vara gravid kan upplevas på så många olika sätt. Alla upplever vi olika känslor och måenden och även samma individ har helt olika graviditeter, vilket är ganska häftigt egentligen, att ingen graviditet är den andra lik. Men det är ju ganska vanligt att man mot slutet av en graviditet börjar känna sig rätt trött på att vara så stor och otymplig, och på alla krämpor som många kanske får dras med.
Jag älskar ju att vara gravid, trots att jag egentligen bara mådde väldigt bra under graviditeten med Liam. Då kunde jag leva som vanligt och göra i stort sett allt som jag brukade in i sista stund.
Det är ju något alldeles speciellt att få bära på ett barn och jag kommer helt ärligt att ha svårt att acceptera den dagen då vi inte ska ha fler barn och jag aldrig mer får vara gravid. Och nu vet jag att i alla fall några av er som läser kanske skrattar lite, för jag har ju fått höra några gånger att de lär se oss i Familjen annorlunda om några år, haha ;-)
Men det jag egentligen ville komma till var att jag nu ändå har kommit till en punkt där mycket börjar kännas VÄLDIGT jobbigt med graviditeten. Foglossningen har (som jag misstänkte att den skulle göra) kommit även den här gången.. Det är ryggont emellanåt, halsbränna, allmänt otymplig och svårt och jobbigt att röra sig hur som. och för att inte tala om hur ont jag kan få av att gå. Och det behöver inte vara många meter som krävs ibland. Så lite smått har jag börjat kunna längta efter att få komma i form efter förlossningen. Men nja.. Än vill jag ändå vara gravid ett litet tag till. Och tur är väl det, för jag har inte så mycket till val ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar