Alla graviditeter är verkligen helt olika, även för samma person. Som bäst mådde jag med Liam. Klart att det var lite sådär i början med illamående och allt som tillhör, men jag minns så väl hur bra jag ändå mådde. Jag höll igång som vanligt i stort sett och jag kunde promenera helt utan problem under hela graviditeten, fram till förlossningen. Med Tyra var det helt andra puckar. Svårt att gå redan från ganska tidigt i graviditeten och foglossning på det. Det var inte en hit! Och hittills den här gången har jag som vanligt mått dåligt i början, men värre och under en lite längre tid än tidigare gånger. Fogarna bråkar inte med mig, inte än i alla fall, men jag har svårt att promenera, precis som när jag väntade Tyra. Så bara igår och idag har det varit ganska jobbigt bara med promenaden för att lämna barnen på skolan och dagis. Pratade med älsklingen i telefon när jag var på väg till dagis förut och han var så snäll och omtänksam och erbjöd sig att lämna bilen hemma till mig hädanefter för att jag ska slippa ha ont, trots att det skulle innebära att han själv mellan klockan 5 och 6 på morgonen skulle behöva promenera till jobbet. Men jag kommer faktiskt fortsätta gå ändå, känns så elakt att låta honom gå så tidigt, speciellt när jag ändå bara är hemma sen efter att ha lämnat barnen.
Det är då inte bara en dans på rosor att vara gravid.. Men så mysigt det är trots allt och för att inte tala om gåvan man får vid förlossningen! För det är verkligen en gåva att få barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar