En dag förra veckan, i måndags, hann vi njuta av att alla barnen var på skola och dagis och Stefan och jag kunde fokusera på våra studier igen. Men det hann bara bli kväll den där måndagen innan eländet startade. Först ut var Liam, och när vi då städar upp efter honom och hjälper honom så startar Saga. Och det lite komiska i det hela är att sekunden innan så hade Stefan sagt "Vi ska nog plocka bort alla mjukisdjur hos tjejerna också för säkerhets skull", men det hanns ju inte med. Men som tur var prickade alla barnen så rätt att mjukisdjuren klarade sig och bara nån enstaka snuttefilt fick sig en tvätt i 60 grader. Efter Liam och Saga var det rätt segt, man kände att man inte mådde bra, men det tog två dygn innan Tyra och jag startade, och sen sist ut var Stefan ungefär ett dygn efter oss. Så väldigt segt och långdraget som ni kan läsa. Vid sån här sjukdom håller man ju gärna alla familjemedlemmar hemma också, så länge smittorisken finns, och då tar det ännu mer sin tid innan man kan återgå till vardagen. Önskar bara att alla kunde tänka likadant, då skulle man ju minska risken för smitta en hel del. Så inte förrän nu i torsdags kunde barnen återgå till skola och dagis, över en vecka senare.
Vi misstänker starkt att vi blev smittade på Leos Lekland. Bakterierna bara växer ju på såna ställen. Så nu kan man väl säga att det dröjer ett tag innan vi åker dit igen ;-)
Och så hoppas vi innerligt att vi får hålla oss friska nu ett bra tag!! Vi har väl gjort vårat för nåt år framöver nu tycker jag.
När vi var sjuka nu så slog det både mig och Stefan.. Hur gör Familjen Annorlunda som kanske har 8 till 13 barn? Visst, de gör väl som alla andra, men tänk att ta sig igenom 10 barn som ska kräkas och vara dåliga i magen. Och tänk all tvätt som blir, och städningen. Ur den synpunkten räcker det gott och väl med tre barn! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar